A Body of Accents. / Skanberg Dahlstedt, Ami.

In: Nordic Journal of Dance, Vol. 9, No. 1 , 15.09.2018, p. 1, 44-51.

Research output: Contribution to journalArticle

Published

Abstract

Dance practice is often hidden inside dance studios where it is not available for dialogue or interdisciplinary critique. In this paper I will look closer at one of the accents my body holds, since the year 2000. To Swedish dance academies it is maybe the most foreign accent I have in my dance practice. It has not been implemented as ‘professional dance’ in Western dance studios. This foreign accent is called Nihon Buyō, Japanese dance, also known as Kabuki dance. Nihon Buyō, Nō or Kabuki are local performing arts practices for professional performers in Japan. A few foreigners are familiar with these practices thanks to cultural exchange programmes, such as the yearly Traditional Theatre Training at Kyoto Art Centre. There is no religious spell on the technique, or a contract written that it must be kept secret, or that it must not leave the Japanese studio or the Japanese stage. I will compare how dance is being transmitted in the studio in Kyoto with my own vocational dance education many years ago. Are their similarities to how the female dancer’s body is constructed? Might there be unmarked cultural roots and invisible originators to the movements we are doing today in contemporary dance?

Dansutövandet hålls ofta dold innanför dansstudion där det inte görs tillgängligt för dialog eller tvärdisciplinär kritik. I denna text kommer jag att se närmare på en av de dialekter som min kropp har sedan år 2000. För svenska dansakademier är det kanske den mest främmande dialekten som jag har i min danspraktik. Den har inte implementerats som "professionell dans" i dansstudior i väst. Denna främmande dialekt kallas Nihon Buyō, japansk dans, även kallad Kabuki-dans. Nihon Buyō, Nō eller Kabuki är lokala scenkonstformer för professionella scenkonstnärer i Japan. Några få utlänningar känner till dem tack vare olika kulturutbytesprogram, till exempel den årliga traditionella teaterträningen, T.T.T., på Kyoto Art Center. Tekniken är inte belagd med någon religiös besvärjelse. Det finns heller inte några skrivna avtal om att den måste hållas hemlig, eller att den inte får lämna den japanska studion eller den japanska scenen. Jag kommer att jämföra hur dans kommuniceras och förs vidare i studion i Kyoto med min egen yrkesdansutbildning för många år sedan. Finns det några likheter i hur den kvinnliga dansarens kropp konstrueras? Finns det några omärkta kulturella rötter och osynliggjorda upphovskvinnor till de rörelser vi gör idag i nutida dans?
Original languageEnglish
Pages (from-to)1, 44-51
Number of pages9
JournalNordic Journal of Dance
Volume9
Issue number1
Publication statusPublished - 15 Sep 2018
This open access research output is licenced under a Creative Commons Attribution-NonCommercial-NoDerivs 3.0 Unported License.

ID: 29160228